Vaknar mitt i natten av att Emilia är ledsen.
Går upp utan att tända, och hämtar upp henne till vårat sovrum. Bär henne i famnen och böjer mig framåt för att undvika att fastna i himmelsängen när jag ska lägga ner henne.
DOJNK!!!

Jag: - Aj faan!

Fredrik: - Hur gick det? Utan att vänta på svar vänder han sig och somnar om.

Jag kämpar mot tårarna. Har precis slagit ögat i sängstolpen och det gör jävligt ont!


06:20 vaknar jag UTAN att klockan ringt.

 - Skit skit skit, jag har försovit mig!!!

Glömde tydligen ställa klockan igår och när man väl behöver bli väckt, då sover ungarna som grisar!
Tittar mig i spegeln, ögonlocket är svullet och lite rödlila. Snyggt, inte hinner jag sminka mig heller!
Håret är tovigare än vanligt, Emilia som legat tätt mot min rygg hela natten har antagligen dreglat i det.
Drar på mig kläderna och brer två mackor, kastar mig på cykeln och trampar iväg.


Kommer till jobbet i tid och hinner t.o.m sitta ned och äta mina frukostmackor i lugn och ro. När alla kommit försöker jag låta lite hurtig och säger:

- Jaha!? Ska vi köra igång då?
- Jadå, vi väntar bara på att du ska byta om!


Är det normalt att vara så här disträ när man är 26!?
Om inte, så skyller ja på smällen som gav mig blåtira!
(Även om jag inser att det inte låter alldeles vattentätt! Glömde ju bort att ställa klockan redan innan.)