Databeroende
Katastrof, katastrof, katastrof.
Jag ringer xet som ringer Smedbergs dataservice, som säger att jag får åka in med den. Så jag åker till Storå med datorn och det känns lika illa som att behöva köra ett barn till akuten. Ber till gud (igen) om att den ska gå och rädda och att jag ska slippa lägga ut flera tusen på en ny dator, och att alla bilder och skolarbeten ska vara kvar.
Jag får lite hopp när jag kommer dit och datadoktorn säger att den förhoppningsvis går att återuppliva och att han ska ringa så fort han vet något.
Jag åker hem igen. Lägger mig på sängen och går inte upp på flera timmar. Det känns utan att överdriva som att någon huggit av mig båda armarna. Hela nästa dag är jag deprimerad, känner mig otroligt ensam och totalt avskuren från omvärlden och det enda jag vill är att telefonen ska ringa och när den gör det hoppar jag till varje gång. Jag längtar mer efter datorn än mina barn. Är man funtad som man ska då!?
Tillslut kommer samtalet jag väntat på. Bilderna och skolarbetena är sparade och datorn är rensad och ominstallerad. Den går som en klocka igen!
Oj vad glad jag blir! Tack, tack, tack!
När jag fått hem datorn och sansat mig och tänkt efter, så har jag iallafall kommit fram till att om det skulle börja brinna här när det är min barnvecka, så ska jag rädda barnen först och sedan datorn.
Kom ihåg.
Ringer farmor och frågar om hon kan vara barnvakt eftersom dagis är stängt och jag behöver tid för att plugga. Det går bra och hon ber mig ta med en liter mjölk eftersom hon ska göra frukost till tjejerna och de gillar havregrynsgröt.
Javisst. Hur jag nu ska komma ihåg det till imorgonbitti!?
Jag skriver en ganska stor lapp och tejpar upp den på insidan av ytterdörren. Nu kommer jag ihåg det!
På morgonen ser jag till att tjejerna klär sig varmt, kommer ihåg vantar och tar med sig termobyxorna.
Åker till farmor och lämnar av dem, pussar dem hejdå och åker hem.
När jag drar igen ytterdörren efter mig ser jag lappen där jag skrivit MJÖLKEN med stora bokstäver. Fan!
Jag börjar fundera på om jag överhuvudtaget hade ögonen öppna när jag gick ut genom dörren!?
Köper en liter mjölk åt farmor när jag hämtar dem istället. Köper även nya ljus till adventsljusstaken i vardagsrummet som nästan direkt efter att jag ställer fram den i fönstret slocknar, men som inte alls visar sig vara trasig, utan det är bara så att den inte funkar om inte kontakten sitter i ordentligt.
Baka baka kaka
Pippi sitter i dockvagnen som Manda skjuter och när vi kommer fram och Manda säger att hon är trött börjar jag ångra att jag lät mig övertalas till att gå istället för att cykla.
Jag mutar med glass men glömmer att köpa den, så vi får gå in igen och efter 1,5 timme är vi tillbaka.
Jag gör en sats rosa deg och tjejerna rullar bollar, trycker till med gaffeln och lägger dem på en plåt.
Det blir inte många så jag gör en dubbel sats grön deg.
Den gröna blir inte som den rosa, godare men också mycket kladdigare så jag har i mera vetemjöl. Tjejerna rullar och lägger varannan på plåten och varannan stoppas i munnen.
De fyller en plåt och jag gräddar dem tio minuter i ugnen.
Jag vet inte om det behöver sägas, men någonting gick fel med de gröna.
Ett sammanträffande
Pratade häromdagen om att jag nästan helt tappat kontakten med mina tjejkompisar som jag alltid hängde med förr, sorgligt men sant.
Samma häromdag får jag en inbjudan till en pratagamlaminnendrickavintjejkväll med tjejerna från förr.
Ska bli så kul! Nu hoppas jag verkligen detta blir av.
Ojdå, nu inser jag att detta inlägg kan misstolkas rejält, men jag menar att jag hoppas tjejkvällen blir av och detta är en bra låt.
Överkörd
Fredrik: - Fan vad ungarna sprider grejer omkring sig här på garageuppfarten ända ut på vändplanen.
T: - Det är ju inte lätt å se när man ska backa ut, jag råkade köra över en cykel med förra bilen.
Jag: - Å grannen backade över tjejernas lilla plåtskottkärra förra sommaren.
En kvart senare.
Jag: - Nu sticker jag fram till byn och handlar.
Vrooooom, DUNK!
Jag har backat över Emilias sparkcykel.
Huvudräkning
Min matkaraktär är som starkast när jag precis tränat, så när Fredrik idag, lite småsugen på något, frågar om påsen med solroskärnor är ok som lite kvällssnacks svarar jag nej.
Sedan för att förtydliga så tänker jag kvickt ut, med hjälp av huvudräkning, ett exempel för att jämföra.
(100g solroskärnor innehåller ca 582kcal.)
Då kan du istället äta 2,5 portioner tomatsoppa som innehåller ca 50kcal/100g. För 2,5 gånger 50 blir ju 500kcal, eller nej 250kcal menar jag, eller vänta nu...
Jag: - Fredrik, vad är 2,5 gånger 50?
Fredrik: - 125
Jag: - Då kan du äta ca 10 portioner tomatsoppa istället! (10 gånger 50 = 500kcal eller hur!?)
Fredrik tar ett äpple.
Har jag förresten sagt att jag fått nya arbetsuppgifter på jobbet!? Inte?
Jo jag har fått ansvar för en del i företagets ekonomi!
Ett sms
Det står:
"Ring mig sen! Har hört en massa rykten om dig!"
(- Va f-n nu då!? Vad kan det vara för rykten!?)
Min hjärna börjar spåna (rykten är ju sällan sanna):
* Jag har varit otrogen?
* Jag har varit otrogen och ska ha barn med någon annan?
* Fredrik och jag ska ha barn igen?
* Jag lider av en ätstörning?
* Jag käkar anabola?
* Någon har misstolkat någonting på min blogg?
Klockan är bara sju så inte kan jag ringa personen och fråga heller!!!
Skickar ett sms tillbaka om att hon ska höra av sig så fort hon vaknat!
En timme senare får jag svar. Hon skriver att jag ska läsa första sms:et igen och scrolla ned.
Jag läser:
"Paranoida jävel! Skicka vidare och se vilka som är så dumma att de inte läser hela sms:et!"
Haha, det var alltså ett SKÄMT och f-n jag gick på det!
Genkassa, senkassa!
Jag ska bara handla lite köttfärs och tortillas för vi ska ha fredagsmys, käka tacos och titta på idol.
Stressar eftersom jag vet att tjejerna blir otåliga i bilen.
Det är såklart mycket folk på ica så jag tänker att jag tar snabbkassan, har ju bara två varor!
Har inte testat den förut men hur svårt kan det vara!?
Trycker på skärmen för att starta, drar mitt kort och knappar in koden, drar icakortet för bonusen och blir sedan ombedd att scanna in varorna.
(- Jaha, vart då!?) Håller upp streckkoden mot skärmen, ingenting händer.
Ser sedan att det står scanna in dem här och en pil längre ned och jag lyckas registrera köttfärsen.
Försöker med samma sak på tortillasbrödet, hej och hå, vad bra det går. Gör nya försök men det vill sig inte!
Börjar svettas lite smått.
(- Va fan, var det inte denna vecka de skulle ha personal vid snabbkassan som skulle hjälpa en!? Eller var det förra veckan!?)
Pinsamt pinsamt, känns som att alla i affären står och tittar på vad jag håller på med!
(- Shit, vad gör jag nu!?)
Avbryter köpet och ställer mig i kön som går bredvid den jäkla snabbkassan.
- Vad mycket fortare det hade gått om jag ställt mig i kön från första början!
När jag väl kommer ut till bilen igen har tjejerna somnat!
Och vinnaren är...
Och vinnaren av fröken blond är... miss South Carolina!
Själv kom jag tvåa med detta svar:
(Jag är på banken för att ta ut pengar från sparkontot)
Kassören: - Önskar du någon särskild valör?
Jag: - Ja svenska tack!
Inskolning
Inget svar, vem bryr sig liksom!?
- Vi ringer om det är någonting, ska kolla om vi har mobilnumret...
- Men jag ska ingenstans så ni kan ringa hem, hejdå! (Varför sa jag så!? Idiot, idiot, nu måste jag ju hålla mig hemma, nu när jag äntligen hade en chans att komma iväg någonstans utan barn.)
Inte för att jag tror att de kommer ringa, det går så himla bra på dagis, men skulle jag lämna huset så lovar jag att de ringt när jag kommer tillbaka!
Jag skulle bli tvungen att ringa upp och förklara var jag varit och känna mig dum, så nej jag stannar hemma idag och hoppas på ett nytt tillfälle imorgon!
Det var mitt äventyr!
Hur kan man tro att man i klänning ska kunna åka rutschkana med någon i knät!? Jag får skylla på att jag är blond! Klänningen hasar givetvis upp när man börjar åka och de flesta (icke blondiner) förstår att hud mot metall inte glider så bra. Däremot så blir det en väldans fart när klänningen hasat upp så långt att bikiniunderbyxorna är framme!!!
-Aj aj aj, det gör ont när man kanar ut på grus! Min vänstra höft kommer definitivt vara blå imorgon. Kanske en del att mitt lår också, men min handled har ialla fall slutat ömma.
Självklart var det folk runtomkring som såg mig också! Tur att man lätt kan skaka av sig både grus och förlägenhet!
