Ni kanske inte kommer tro mig nu, men det är sant.

Två kvällar denna vecka har vi haft en HÄXA smygandes på gården.
Hoppas ingen känner igen sig nu... men hon bär svart lång kappa, har grått halvlångt hår och ser sannerligen kuslig ut.

Första kvällen knackar hon på ett av fönstren på baksidan, som tur är har jag och tjejerna redan lagt oss. 
Fredrik är vaken och öppnar för att höra vad hon vill. 
Hon frågar efter en person som bor på området längre bort, innan hon fortsätter över gräsmattan och grusvägen bort.

Andra kvällen ser Fredrik och jag henne komma gåendes på framsidan av huset. Fredrik reser sig för att gå och höra vad hon vill.

- Men nej, lås dörren! säger jag. Hon ser verkligen läskig ut.

Vi väntar och ser vart hon är på väg. Hon går runt till baksidan av huset, sneddar över gräsmattan, går bakom lekstugan, ut på grusvägen och smyger sedan bort mot nästa område.

Halv ett låser jag ytterdörren och så åker vi iväg på dop (ja den här helgen också) för att sedan fortsätta till Örebro och hälsa på Fredriks syrra.
Halv tio kör vi, med tre sovande barn i baksätet, in på uppfarten här hemma igen.
Vi ser att det lyser i fönstren.

- Konstigt, jag har för mig jag släckte! säger jag till Fredrik

Fredrik kliver ur bilen och går för att låsa upp ytterdörren så att vi enkelt ska kunna bära in barnen utan att väcka dem.

- Dörren är olåst!

Inne ser det ut som en enda röra, precis som vi lämnade det alltså! Inga tjuvar verkar ha varit inne, men för säkerhetsskull ber jag Fredrik kolla övervåningen med, någon kan ju ligga och lura under våran säng!
Nepp, Fredrik blev inte våldtagen på övervåningen, allt verkar lugnt!

Nog för att jag är glömsk och ibland undrar om jag inte har början till alzheimers, men jag är 100 på att jag låste både denna gången OCH förra gången vi kom hem och dörren visade sig vara olåst!

Det måste vara fel på låset!! För om det inte är det, då blir jag lite orolig...