Mitt kök är något trängre, min plånbok något rymligare och jag är mycket nöjd!

Jag har levt på smågodis och farliga färgämnen i fyra dagar nu. Utöver det har vi blivit bjudna på två middagar och ett kalas.

Mina lådor är klara, det blev lite shabby chic över dem. Min 1-liters kanna i zink har blivit blomkruka.

Manda och jag sitter i badkaret när hon får för sig att räkna ole dole doff.
Hon pekar på min vänstra tutte, sedan på min högra, sedan på den vänstra igen... 

- app  lapp  sa  att  du  blev  slapp!

Jag åker med F hem från jobbet. Hon kör mig till dagis som vanligt, där jag tackar för skjutsen och kliver av.
Hejar på en annan mamma som också ska hämta sitt barn, jag går före och öppnar grinden, då slår det mig: 

Men va fasen! Jag ska ju inte hämta tjejerna idag.

Det har farfar redan gjort eftersom Manda ska på barngympa och vi ska slippa stressa. 

Jag vänder om, förklarar snabbt för den andra mamman (som måste tro att jag är helsnurrig) vad jag håller på med och halvspringer sedan hem.

- Jo det blev rättså stressigt!

 

En lampa och två förvaringslådor till arbetsrummet har jag köpt.
Var tvungen att hitta en lampa med smal fot eftersom jag inte tänkt ha någon fönsterbräda, det blev inte riktigt en sådan lampa som jag var ute efter men den får duga tillsvidare.
Lådorna är under förvandling...

trampa framåt, trampa framåt, trampa, trampa, framåt, framåt....

Tjejerna lärde sig cykla i lördags.
Emilia kunde förresten direkt. Meya blev arg och frustrerad när cykeln inte ville framåt trots att hon tog i när hon trampade.

Ett ilsket - MAAAAAAMMMMMAAAAA!!!! hördes över vändplanen så fort hon ville ha en knuff för att få lite fart.

Det är för övrigt bara mamma som gäller nu. Mamma ska göra fart, mamma ska klä på, mamma ska klä av, mamma ska göra välling, mamma ska byta blöja osv...

Stundtals kan det bli lite jobbigt, men jag tror det skulle vara ännu jobbigare om det inte var mamma som gällde, om det var tvärtom.

Mamma lärde Meya cykla :)

Jo tack, jag vet!

Idag när jag kommer för att hämta dem hinner jag precis se Emilia lägga sig och rulla nedför en lerslänt. Strax efter kommer Meya och Amanda också rullandes.

Det måste vara nästintill omöjligt att rulla i lera utan att bli skitig!

Det är lördag och vi ska på kalas för barnens faster fyller år.
Tjejerna är klädda och vi går ut till bilen. Amanda och Emilia hoppar in först, Fredrik lyfter upp Meya och sätter henne i bilstolen.

- NEJÖÖÖ!!! Kan sjääääälv!

Meya får ett vansinnes utbrott. Kliver ur bilen, klättrar in själv och skriker sedan hela vägen till faster.

Väl framme vill hon först sitta kvar i bilen men ändrar sig och går motvilligt med, fortfarande vrång och tjutande.

Faster har en mycket liten hall, så när vi plingat på och stigit in, står vi fem personer på ca en kvadratmeter (jag överdriver inte).
Meya grinar fortfarande och när jag vänder mig om har Emilia snubblat på ett par skor och ligger på golvet och grinar. Då plötsligt börjar Amanda också grina och det blir att jäkla liv med tre tjutande ungar!

Faster kommer ner i hallen för att se vad som står på, hon tittar frågande på mig och Fredrik som båda brister ut i skratt. Sedan står vi där och skrattar alla tre medans tjejerna grinar i kör, den ena högre än den andra! Vad annat kan man göra, det ska väl vara kul att gå på kalas!?

Någon som vill ha besök!?

Nu är det klart! Vårt nya arbetsrum (låter mer seriöst än datarum).
Jag är väldigt nöjd med resultatet. Synd bara att man ska förstöra det fina genom att ställa in fula datorer!!

Meya studerar sina samt mina armar, och konstaterar att vi båda har prickar på dem.

Jag: - Prickarna heter leverfläckar. 

Meya: - Nej inte mina. Mina heter Eva.

Precis som mormor då :)

Ja ni läste rätt, jag har ställt diagnosen själv men är rätt säker på att det är det jag har.

Det känns som om jag har en nerv i kläm i höger axel och när jag masserar värker det ner mot armbågen. Måste ju vara musaxel, inte kan det vara musarm då!? ;)

Det är förklaringen till varför det ej blivit några inlägg gjorda de senaste dagarna. Jag har tagit en datapaus och det känns faktiskt bättre denna vecka.

Det går framåt i datarummet iallafall. Jag har satt upp panelskivor och Fredrik har spikat taklister (tjejerna har lärt sig en och annan ny svordom).
Vi har grundmålat panelen, nu fattas bröstlist och ännu ett lager färg.
Jag hoppas på en tur till IKEA på fredag, så att rummet kan bli klart i helgen!

Sedan är det bara hela övervåningen kvar...