Nog känns det i röven att man är ovan att cykla, sittknölarna ömmar när jag trampar hemåt.
På dagis möts jag av en superkissnödig Amanda som har haft alltför roligt för att vilja avbryta leken och springa in på toa, det blir en liten olycka.
Emilia kommer gåendes medan jag hjälper Amanda att få på rena kläder, på ena kinden har hon ett stort skrapmärke!
Lilla klumpfia har ramlat, hon har tyvärr ingen koll på sina små 22:or.
Jag bara väntar (och är orolig) att hon ska slå ut framtänderna också. Det gjorde jag när jag var två, och äpplet faller ju inte långt från trädet. - Eller hur är det man säger!?

Jag fixar mat och dukar, Fredrik har kommit hem så vi sätter oss för att äta. 
Plötsligt börjar Meya grina, hon har bränt sig på ugnsformen som står på bordet.
Jag blåser och tröstar lite.
- Det blev inte så farligt, nu äter vi!
När vi tvättar händerna efter maten ser jag att hon fått en blåsa stor som en 50-öring på tummen, inte konstigt att det gjorde ont!! Spolar kallvatten, men det hjälper såklart inte mycket så här i efterhand.
- Då lär hon sig till nästa gång, säger Fredrik och visar upp ett litet ytte pytte sår på sitt finger, som han hjältemodigt inte alls beklagat sig över fastän han gått med det i minst tre dagar och haft JÄTTE ont!