Efter en del letandes efter vantar och skiftnyckel går vi ut.
Jag tar ut Mandas cykel ur garaget och höjer sadeln, syrran och Emil står och väntar för vi ska ta en promenad tillsammans och Manda ska cykla.
Springer in efter Mandas cykelhjälm, ut och in igen efter en annan mössa eftersom den stora tofsen inte får plats under hjälmen. Kommer inte ihåg var jag la mina vantar, inne eller ute i vagnen!?
Det känns som att jag springer in och ut hundra gånger innan vi kommer iväg.

Tempot är inte så högt eftersom Emilia och Meya ska gå själva och Manda stannar vid varje trottoarkant och utförslut.
När vi kommit en bit, kommer Manda på att hon hellre vill leka med en kompis som bor efter vägen.

- Ja, vi ringer och hör om det går bra. (Kompisen ville leka igår men då kunde inte Manda, dessutom kommer vi fram snabbare, eftersom Emilia och Meya vid det här laget tröttnat på att gå och sitter i vagnen).

Lämnar av Manda, och fortsätter sedan.
Vi får upp värmen dels för att vi kan hålla ett högre tempo och dels för att Emilia sitter och tjuter nästan hela vägen hem.
När hon tillslut lägger av, efter att jag lyft henne ur vagnen och hotat med att hon får gå om hon inte är tyst, så börjar Meya tjuta.

- Är det inte meningen att promenader ska vara avstressande!? Gaaah!!!

För syrran skulle de vara det, om hon inte gick med oss, för Emil (4,5mån) ligger tyst och nöjd i vagnen hela tiden!