Kommer hem strax efter fyra, tjejerna är redan hämtade av farmor och farfar för senast kvart i fem ska vi vara på dagis och fira Lucia - utomhus. Burr!
Just idag är det sju grader kallt, så vi provar med overaller under lucialinnena men det blir alldeles för tight och de ser mer ut som michelingubbar än lucior, så det blir termobyxor och dubbla fleecejackor.

Lite stressigt är det, men vi kommer i tid.
Kliver in på dagis och drar på lucialinnena, knyter de röda banden runt midjorna och på med ljuskronorna.
Manda och Mila är klara - Meya vägrar!

Hon vill minnsann inte vara någon lucia! Hon vill inte gå i luciatåget överhuvudtaget!
Så när alla barn kommer lussande står hon och tittar på, tills hon får syn på Mila och går och ställer sig bredvid henne.

När de sjungit klart är det fika och efter det åker vi hem! Meya är vrång i bilen, lika vrång som hon varit hela eftermiddagen/kvällen.
När vi kommer innanför dörren, lägger sig Mila framför spegeln, hon tycker själv att hon är jättefin i sin luciaskrud och vägrar klä av sig.
Meya försvinner direkt in i sovrummet och så blir det tyst.
Jag går och tittar. Där ligger hon i sin säng med kläderna på, täcket över huvudet och har tvärslocknat!


(Barn är egensinniga, vrånga, envisa och underbara på samma gång!)