En begravning och en födelse dagarna efter varandra. Historien upprepar sig. Är det inte konstigt!? Dagen efter att Emilia och Meya föddes dog morfar i cancer, tidigare samma år min gammelmorfar. 2 för 2.
Idag föddes Sandra och Jakobs lilla knodd (tre veckor för tidigt) och igår var vi på Mariannes begravning. Sorg och lycka om vartannat, kanske någon mening med det!?